För att få en djupare förståelse av den ideologiska värdegrund som det Spanska samhället bygger på, och därav framväxten av den Spanska välfärdsstaten bör man studera den Spanska Konstitutionen. I ett Europeiskt sammanhäng är den Spanska konstitutionen ung och mycket modern i sin utformning.
Den blev antagen av parlamentet 31 oktober 1978, ratificerad av landets invånare genom folkomröstningen 6 december 1978,och slutligen sanktionerad av kung Juan Carlos 27 december 1978.
Vid folkomröstningen var valdeltagandet hela 88 %. 91,81 % röstade Ja och endast 8,19 % röstade Nej. I eftertid har endast mindre förändringar gjorts. I samband med EU medlemskapet gavs utlänningar rätt att rösta, och bli röstad på i lokalval. Året 2011 infördes kravet om budgetbalans där offentliga kostnader på nationell och lokal nivå inte får överstiga inkomsterna. Avseende kravet om budgetbalans och skuldtak finns ett undantag som möjliggör underskott i perioder med lågkonjunktur, samt att underskottet inte får överstiga 3 % och maximal offentlig skuldsättning på 60 % av BNP.
Konstitutionen beskriver det samhället Spanska folket vill skapa. Den solidariska värdegrunden är en tydlig röd tråd genom hela dokumentet. Man kan säga att konstitutionen i många avseende beskriver och definierar det slutgiltiga målet för ett lyckad och framgångsrikt samhälle.
När man studerar dokumentet kan man reagera på olika sätt. Om en seglare skulle titta på nuvarande situation för många Spanjorer i ljus av den konstitutionella ambitionen, ville han hävda att det har förekommit en viss deviation. Kartan avviker tydligt från terrängen, och den rådande verkligheten är ett solklart misslyckande.
På andra sidan så finns det i princip inga vindar som önskar ändra på den målbild som konstitutionen beskriver. Trots det faktum att dagens situation tydligt avviker från målbilden är uppslutningen kring värdegrunden oskadad. Skulle landet genomföra en ny folkomröstning avseende definitionen av et lyckad samhälle ville nog slutresultatet spegla övningen från 6 december 1978.
Det finns imponerande många guldkorn i dokumentet och därför svårt att välja vilka som förtjänar att lyftas fram. Men jag ska försöka beskriva delar av värdegrunden. Rekommendationen är såklart att njuta av dokumentet i sin helhet och jag hänvisar därför till följande länk som är en engelsk version.
• Artikel 1. Nationen etableras som en social och demokratisk stat. Staten ska via lagen säkerställa frihet, rättfärd, likavärde och politisk mångfald som den högsta värdegrund. Nationens suveränitet tillhör det Spanska folket, och all statlig makt utgår därifrån.
• Artikel 2. Konstitutionen är baserad på, och vilar på den oupplösliga enheten i den spanska Nationen.
Med andra ord kan man säga att varje mening i konstitutionen enhetligt avspeglar det suveräna folkets orubbliga vilja. Denna enhetliga vilja är mycket tydligt utryckt genom konkreta artiklar. I dessa beskrivs värdegrunden med handfasta exempel på skyldigheter och rättigheter.
• Artikel 31. Alla skal efter den individuella förmågan bidra till att upprätthålla offentliga åtaganden. Detta genom ett rättvist skattesystem baserad på likvärdig och progressiv beskattning. Myndigheterna ska fördela resurserna på ett rättvist sätt.
• Artikel 41. Myndigheterna ska säkerställa ett socialt skyddsnät för alla invånare som garanterar relevant hjälp i tuffa tider, särskilt i det fall någon blir arbetslös och får försörjningsproblem.
• Artikel 47. Alla spanjorer äger rätten till ett anständigt och adekvat boende. Myndigheterna ska främja nödvändiga betingelser för att etablera lämpliga standarder som säkerställer denna rättighet. Reglering av mark ska ske i allmänhetens intresse. Detta för att förhindra spekulation (The mother of all evil).
En mycket intressant observation är att man redan i 1978 ansåg att spekulation på fastighetsmarknaden var av det onda, och att myndigheterna hade ett solklart ansvar för att motverka en spekulativ fastighetsmarknad.
Med bakgrund i dessa artiklar kan man konstatera att det Spanska folket enhetligt genom konstitutionen utrycker en stark önskan om att ta han om den svaga i samhället. Rätten till et värdigt liv, arbete, boende och hjälp i tuffa tider utrycks som ett gemensamt ansvar som efter förmåga med iver ska bäras av varje individ.
I ljus av den konstitutionella ambition är det inte svårt at hitta exemplen på misslyckanden där människor far illa. Just därför kan det vara lämpligt att damma av detta dokument.
Denna djupt rotade värderingsgrund är förmodligen bärbjälken i den spanska kärnfamiljen, och kärnfamiljen blev sista instans när alla strukturella skyddsnät sviktade under krisen.
Slutligen, ber jag att få gratulera på den 6 december!
Ruben Larsen, Haga Kapital
