Återbetalning av moms utan betalningsunderlag.
Genom beslut av den 27 september 2024 analyserar den centrala ekonomiska förvaltningsdomstolen bevisbördan i det särskilda systemet för återbetalning av mervärdesskatt för affärsmän eller yrkesutövare som inte är etablerade i det territorium där skatten tillämpas (nedan kallat TAI), men som är etablerade i Europeiska unionen, Kanarieöarna, Ceuta eller Melilla. I enlighet med artikel 119 i lag 37/1992 av den 28 december om mervärdesskatt (nedan kallad LIVA) kan dessa affärsmän eller yrkesutövare begära återbetalning av den skatt de har betalat för förvärv eller import av varor eller tjänster som genomförts i TAI, förutsatt att de uppfyller villkoren i ovannämnda artikel 119 i LIVA under den period som deras begäran avser.
- Inte ha utfört momspliktiga transaktioner i TAI, utom:
- Transaktioner där mottagaren är den beskattningsbara personen.
- Transporter och därmed sammanhängande tjänster som är undantagna från mervärdesskatt.
- Inte vara mottagare av transaktioner för vilka han måste agera som beskattningsbar person.
- Uppfylla kraven för momsavdrag, särskilt de som anges i artiklarna 95 och 96 i LIVA.
- Använda de varor och tjänster som förvärvats i transaktioner som ger rätt till avdrag, i enlighet med bestämmelserna i det land där de är etablerade.
- Skicka in ansökan elektroniskt via portalen i det land där de är etablerade.
När det gäller bevisbördan för dessa krav föreskrivs i artikel 105.1 i lag 58/2003 av den 17 december 2003, den allmänna skattelagen, att den som hävdar sin rätt måste bevisa de omständigheter som utgör rätten, vilket innebär att det är sökanden som måste bevisa för skatteförvaltningen att alla krav har uppfyllts.
I det aktuella fallet hade skatteförvaltningen gått med på att avslå ansökan om återbetalning av mervärdesskatt med motiveringen att transaktionernas realitet inte hade bevisats, och motiverade sitt argument enbart med att fakturorna inte hade betalats.
I motsats till administrationens kriterium anser emellertid domstolen att avslaget på den grunden att transaktionernas realitet inte har styrkts inte enbart kan grundas på att det saknas grund för betalning av de fakturor som dokumenterar dem, utan att administrationen måste göra ytterligare ansträngningar som rimligen gör det möjligt för den att dra slutsatsen att transaktionerna inte har genomförts, så att fakturorna är falska eftersom det rör sig om icke-existerande transaktioner. Följaktligen fastställer domstolen att grunderna för skatteförvaltningens avtal är felaktiga och att det ska ogiltigförklaras och de begärda mervärdesskattebetalningarna ska återbetalas.
Författare: Andrea López (allmän åklagare).
