Tidigare tillät den spanska Skattedirektionen (DGT) skattebetalarna två alternativ för att styrka avdrag som inte inkluderats i självdeklarationen för det år då de uppstod: (i) att korrigera självdeklarationen för det år då avdraget uppstod, eller (ii) att inkludera avdraget i en självdeklaration för en senare period, även om den ursprungliga perioden redan var preskriberad. Detta mer flexibla förhållningssätt gjorde det lättare för företag att hantera sina skatteärenden, särskilt i fall där det var osäkert om de nödvändiga kraven hade uppfyllts vid tidpunkten för den ursprungliga inlämningen.
Men den 24 juni 2022 ändrade DGT drastiskt sitt kriterium i svaren V1510-22 och V1511-22, och angav att avdrag endast skulle tillåtas i självdeklarationen för det år då kostnaderna uppstod (dvs. genom att korrigera självdeklarationen), utan möjlighet att göra det i senare år om det ursprungliga året var preskriberat.
Den spanska Högsta domstolen tog indirekt upp denna kontrovers i sitt beslut den 24 oktober 2023. Även om den inte löste frågan direkt av processuella skäl, uttryckte domstolen ett positivt kriterium för sen ackreditering av avdrag, utan behovet att korrigera tidigare självdeklarationer, i fall där skattebetalaren inte hade nödvändig information för att styrka avdraget vid tidpunkten.
TEAC, i sitt beslut i februari 2024, gjorde sitt första uttalande efter detta Högsta domstolsbeslut. Det specifika fallet rörde ett företag som begärde korrigering av självdeklarationer för preskriberade skatteår för att inkludera avdrag för teknologisk innovation motsvarande kostnader som uppstod under dessa år. TEAC drog slutsatsen att det är möjligt att styrka och tillämpa FoU&I-avdrag under senare år än de år då kostnaderna uppstod, förutsatt att de rättsliga kraven och 18-årsperioden för att tillämpa avdraget uppfylls, även om de år då avdragen uppstod är preskriberade. Dessutom krävs att skatteinspektionen verifierar giltigheten av de kostnader som medger avdrag.
Detta beslut av TEAC är ett positivt kriterium för skattebetalare eftersom det erkänner möjligheten att styrka avdrag för FoU&I som genererats under tidigare år utan att behöva korrigera självdeklarationerna för de år då rätten uppstod, så länge de faller inom perioden för tillämpning av avdraget (dvs. 18 år). Detta kan representera en betydande förändring i framtida administrativ praxis och en lättnad för företag som inte kunde styrka dessa avdrag vid tidpunkten på grund av osäkerhet om kraven hade uppfyllts.
Det är viktigt att notera att även om detta TEAC-kriterium ännu inte är bindande för skatteförvaltningen, öppnar det dörren för en möjlig översyn och lättnad av reglerna från DGT. Påverkade skattebetalare bör vara uppmärksamma på framtida beslut från TEAC och överväga hur detta nya kriterium kan påverka deras avdragsstrategier och begäranden om rättelse av väntande självdeklarationer.
Sammanfattningsvis markerar TEAC-beslutet från den 22 februari 2024 en vändpunkt i tolkningen och tillämpningen av FoU&I-avdrag i bolagsskatten. Även om det är ett enskilt beslut, antyder dess betydelse och det implicita stödet från Högsta domstolen en möjlig utveckling mot större flexibilitet och rättssäkerhet i ackrediteringen av dessa skatteavdrag.